"Hey baby, there ain't no easy way out"

Awright, Johnny Cash knows the words!
Önskar jag kunde säga "Gonna stand my ground, and I won't back down"
Men jag tvivlar på att jag kan det, inte hur allt går åt helvete och det verkar som om jag får ge upp jävligt mycket av mig för att fixa allt detta med skolan och grejer. Nu på fredag: Matteomprov, nkomprov och mediekunskapsprov. Det sista ämnet rockar. De två första ämnena får gärna dö ut, jag hatar dom. Trots att matteläraren är förbannat bra. Men jag fixar inte matte, jag är ingen mattemänniska, och det kan väl inte alla vara eller? Jag har som bäst haft VG i matte. Men jag fixar det inte längre. Och naturkunskap...vad kan jag säga? Jag finner naturkunskap högst ointressant. Visst jag tycker det är intressant med miljön och hur sjukt den håller på och har förändrats och enligt min åsikt måste vi fixa det. Men då säger jag: Men ett så jävla efteblivet land som Sverige(Ja, jag är ifrån sverige, jag bor i sverige och ja, jag är glad att jag är född här och inte i något drabbat land) men come on! Sverige är rikt, men kan inte hjälpa folk i nöd? Nej nej, istället finns det löjligt många rasister och egoistiska människor i detta jävla land. Och läs rätt nu: Det finns många skrev jag;inte alla! SJÄLVKLART ska vi ta hand om "vårt" folk först, men de flesta människor i sverige har så det räcker åt tre personer. Varför lägger föräldrar pengar på att köpa Iphone, Ipad, Ipod, laptop, märkeskläder - whatever; u name it, till sina ungar? Skänk lite till organisationer istället. Jag menar för helvete när jag var liten sprang jag runt i bergen och lekte Sailor moon med mina kusiner! Inte fan tog jag för mycket skada av att inte ha alla tekniska prylar i världen och kläder som jag absolut inte fick göra sönder typ. Visst, alla människor har ett val. Absolut. Men kan sverige sluta klaga på att allt är värdelöst när knappt några bryr sig om att hjälpa till? Awright. Så här ligger det till också: Måste erkänna att nej jag skänker inte till något, men som jag känner nu så kommer jag göra det i framtiden, så fort jag blivit arton! Visst jag vet inte hur jag känner om ett år, men just nu känner jag så.

Blev ett långt inlägg och jag kom ifrån ämnet. Bra Sara. Inte ens detta är du bra på.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0