9 mars 2010
Tuesday+tankar
Började med att försova mig, nice haha, kom iallafall till skolan och gick på andra lektionen som var spanska, ganska chill.
Sedan skulle vi upp till bygde och lyssna på en kille, en föredetta knarkare, som berätta massor, en riktigt, riktigt duktig kille, men det var ganska jobbigt att höra, det blev som ännu ett uppvaknande, var fan är världen påväg?
Mobbning, misshandel...varför allt detta? Vad gör det för bättre skillnad? Absolut inget. Det förstör liv. Hur kan en människa leva med att ha förstört någons liv något så totalt?
Vet ni hur mycket jag längtar till att gå ur skolan? Hur skönt det ska bli att slippa nian? Dom har inte utsatt mig personligen för något speciellt, men jag har vänner som har haft och har det mycket svårt, pågrund av dom.
Har dom så sjuka gäng att dom måste trycka ner andra för att passa in? Va fan är det för nåt då? Är dom beroende av att trycka ner folk? Får dom någon slags kick av det? Då undrar jag vad fan problemet är, då är det något allvarligt fel på personen.
Jag hoppas att detta blev en jävla tankeställare till vissa personer, och hoppas att dom aldrig tänker tanken att någonsin göra något i den stilen igen.
En annan sak är också hur i helvete man kan missa en snubbe/flera snubbar som beter sig som kompletta idioter? Alltså till exempel som lärare, man tänker ju kanske att dom ser och vet det mesta, men tydligen inte, är eleverna sånna jävla proffs på att dölja sådant? Antagligen. Nu menar jag ju inte att alla lärare är så att dom blundar för sånna saker, absolut inte, det finns lärare som är värda guld efter så mycket hjälp dom ger folk. Men detta gäller ju såklart inte bara lärare utan allihopa, hur kan en hel nia, åtta och sjua se på när någon blir mobbad? Se på hur dessa personerna slaktar en persons självförtroende och själ? Varför? För att passa in i det såkallade tuffa gänget, att hänga med de tuffa snubbarna? Dude, om man måste göra något sådant för att "passa" in i Sverige, så är det pinsamt att bo här. Det är pinsamt att gå på en skola med sånt jävla grupptryck, att man inte ens kan vara sig själv inför sina vänner.
Så vad har man nu kommit fram till? Jo, lev ditt liv, ingen annans. Var glad att du lever, och ta vara på det.
Jag satt och prata med några vänner om hur livet faktiskt funkar, tänk hur mycket folk planerar? Flera år frammåt, men man vet aldrig vad som händer imorgon, nästa vecka eller om två månader.
Jag har kommit fram till att jag ska leva livet nu, inte planera hela min framtid redan nu, utan ta saker som det kommer, ta dagarna som dom kommer istället för att försöka påverka saker, ödet är redan bestämt, och om man inte har massor med planer inför de kommande tio åren så blir det nog lättare att göra bra saker nu, självklart har jag drömmar som jag vill förverkliga, det har alla, men jag tänker försöka att inte planera något, man ska försöka veta vad man vill och försöka uppnå det istället för att sätta ut massa planer på att detta ska jag göra och jag ska göra det, det och det, lev i nuet.
Självklart är det ju inte fel att veta vad man vill jobba som och planera så, men jag tror ni förstår hur jag menar.
Gårdagen - Måndag+rockarusellen
Började med historia, och sedan hemkunskap, hahahahahaha, nu är det säkert: Jag ska verkligen inte gå hotell och resturang.
Sedan var det NO och sist engelska.
Efter skolan stannade vi i Tanum för vi skulle kika på Rockkarusellen, som var riktigt grym!
Fyra band var strukna tror jag, så det var tre band som spelade + ett band som inte var med i rockkarusellen.
Alla tre band i tävlingen var bra och man skulle rösta på två band, och jag hade mina favoriter, trots att det tredje bandet också var grymt, och hon som sjöng hade en gryyyym röst. Men det var roligt iallafall.
Har inte lagt över bilderna på datorn än, men när jag gjort det kanske jag lägger in en bild på varje band :)
__
Love you 'till the end - The pogues <--- låttips
"...I just want to tell you nothing
You don't want to hear
All I want is for you to say
Why don't you just take me
Where I've never been before
I know you want to hear me
Catch my breath
I love you 'till the end..."
Började med att försova mig, nice haha, kom iallafall till skolan och gick på andra lektionen som var spanska, ganska chill.
Sedan skulle vi upp till bygde och lyssna på en kille, en föredetta knarkare, som berätta massor, en riktigt, riktigt duktig kille, men det var ganska jobbigt att höra, det blev som ännu ett uppvaknande, var fan är världen påväg?
Mobbning, misshandel...varför allt detta? Vad gör det för bättre skillnad? Absolut inget. Det förstör liv. Hur kan en människa leva med att ha förstört någons liv något så totalt?
Vet ni hur mycket jag längtar till att gå ur skolan? Hur skönt det ska bli att slippa nian? Dom har inte utsatt mig personligen för något speciellt, men jag har vänner som har haft och har det mycket svårt, pågrund av dom.
Har dom så sjuka gäng att dom måste trycka ner andra för att passa in? Va fan är det för nåt då? Är dom beroende av att trycka ner folk? Får dom någon slags kick av det? Då undrar jag vad fan problemet är, då är det något allvarligt fel på personen.
Jag hoppas att detta blev en jävla tankeställare till vissa personer, och hoppas att dom aldrig tänker tanken att någonsin göra något i den stilen igen.
En annan sak är också hur i helvete man kan missa en snubbe/flera snubbar som beter sig som kompletta idioter? Alltså till exempel som lärare, man tänker ju kanske att dom ser och vet det mesta, men tydligen inte, är eleverna sånna jävla proffs på att dölja sådant? Antagligen. Nu menar jag ju inte att alla lärare är så att dom blundar för sånna saker, absolut inte, det finns lärare som är värda guld efter så mycket hjälp dom ger folk. Men detta gäller ju såklart inte bara lärare utan allihopa, hur kan en hel nia, åtta och sjua se på när någon blir mobbad? Se på hur dessa personerna slaktar en persons självförtroende och själ? Varför? För att passa in i det såkallade tuffa gänget, att hänga med de tuffa snubbarna? Dude, om man måste göra något sådant för att "passa" in i Sverige, så är det pinsamt att bo här. Det är pinsamt att gå på en skola med sånt jävla grupptryck, att man inte ens kan vara sig själv inför sina vänner.
Så vad har man nu kommit fram till? Jo, lev ditt liv, ingen annans. Var glad att du lever, och ta vara på det.
Jag satt och prata med några vänner om hur livet faktiskt funkar, tänk hur mycket folk planerar? Flera år frammåt, men man vet aldrig vad som händer imorgon, nästa vecka eller om två månader.
Jag har kommit fram till att jag ska leva livet nu, inte planera hela min framtid redan nu, utan ta saker som det kommer, ta dagarna som dom kommer istället för att försöka påverka saker, ödet är redan bestämt, och om man inte har massor med planer inför de kommande tio åren så blir det nog lättare att göra bra saker nu, självklart har jag drömmar som jag vill förverkliga, det har alla, men jag tänker försöka att inte planera något, man ska försöka veta vad man vill och försöka uppnå det istället för att sätta ut massa planer på att detta ska jag göra och jag ska göra det, det och det, lev i nuet.
Självklart är det ju inte fel att veta vad man vill jobba som och planera så, men jag tror ni förstår hur jag menar.
Gårdagen - Måndag+rockarusellen
Började med historia, och sedan hemkunskap, hahahahahaha, nu är det säkert: Jag ska verkligen inte gå hotell och resturang.
Sedan var det NO och sist engelska.
Efter skolan stannade vi i Tanum för vi skulle kika på Rockkarusellen, som var riktigt grym!
Fyra band var strukna tror jag, så det var tre band som spelade + ett band som inte var med i rockkarusellen.
Alla tre band i tävlingen var bra och man skulle rösta på två band, och jag hade mina favoriter, trots att det tredje bandet också var grymt, och hon som sjöng hade en gryyyym röst. Men det var roligt iallafall.
Har inte lagt över bilderna på datorn än, men när jag gjort det kanske jag lägger in en bild på varje band :)
__
Love you 'till the end - The pogues <--- låttips
"...I just want to tell you nothing
You don't want to hear
All I want is for you to say
Why don't you just take me
Where I've never been before
I know you want to hear me
Catch my breath
I love you 'till the end..."
Kommentarer
Trackback
